Två nya böcker ligger nu på mitt nattduksbord.
Har varit fascinerad av Löfstad Slott sedan jag först satte min fot där och att vi nu får gång/cykelavstånd dit är helt underbart.
Denna bok kom ut i april i år och nu har jag en i min ägo.
Boken kretsar mest kring Emilie Piper (Löfstads sista ägare) och hennes tid, men man får också några blickar bakåt i tiden.
Den innehåller många bilder, ex. privata bilder från Emilies familj.
Emilie testamenterade slottet och ägorna till Riddarhuset och alla inventarier till Östergötlands länsmuseum.
Hennes önskan var att slottet skulle bli ett historiskt minnesmärke från Löfstads begynnelse till när hon lämnade detta liv.
Slottet skulle leva vidare som när hon lämnade det, levande blommor i alla rum under sommarhalvåret, då det är öppet för allmänheten.
Kan verkligen rekommendera ett besök under sommaren och glöm inte att vandra i parken som i stort sett är bevarad sedan tidigt 1800-tal.
Bl.a. finns två Hemlocksgranar och ett Lärkträd som Axel von Fersen dy. tog hem från Nordamerika 1784.
Om ni inte hinner dit i sommar besök då Löfstad under Jul på Löfstad, 4-5 december, då slottet är julsmyckat och en marknad pågår i bottenvåningen.
Den andra boken på mitt nattduksbord är något helt annat:
När jag inte drömmer om Löfstad, drömmer jag om höns!
Skämt och sido så skulle jag längre fram vilja ha några höns som håller undan lite skadedjur och som ger oss goda ägg.
Ev. också ankor, men då måste vi ha en damm, då de gärna vill ha vatten att plaska i.
De är är bra på att jaga mördarsniglar och äggen är helt underbara att baka på.
Här kan du läsa om ankor.
Nu återstår att övertala Tom om att det är en bra idé.
Det tar kanske ett år, vi får se!
Så ljust o fräscht, känns inte som man är halvt under jord. 
Lite stelt utryck för att passa mig, bunkeraktigt.
Arkitekt 
Rejäla limträbalkar håller upp detta hus.
